Tjetjenien

Resan till Tjetjenien och tillbaka

Åsne Seierstad

Åsne Seierstad berättar om sina resor till krigshärjade platser inför en fullsatt publik i Lund.


År 1994 åker den 24-åriga Åsne Seierstad med ett militärflygplan till Tjetjenien. Hon landar på flygplatsen i Groznyj som är helt demolerad. Iklädd en skottsäker väst och hjälm ger hon sig ut bland befolkningen i den sönderbombade staden.


Blev journalist av slump

Idag många år senare står Åsne Seierstad på scenen i Athen och berättar varför hon 14 år tidigare åkte till Tjetjenien. Publiken är märkbart tyst när Oslotjejen gör entré i rummet. Respektingivande och lång står hon där och berättar om hur hon började sin karriär som journalist. Valet att bli journalist kom av en slump då hon år 1993 befann sig i Moskva och studerade ryska. Egentligen ville hon bli diplomat och försökte därför även studera politik. Hennes lärare menade att politik är inget som man lär sig i ett klassrum utan det gör man ute på fältet. Sagt och gjort, läraren etablerade kontakt med politikern Ruslan Chasbulatovs assistent som bestämde ett möte med Åsne Seierstad. Under mötet fick Åsne Seierstad uppge att hon var journalist eftersom Chasbulatov inte hade tid för studenter.

– Det var under denna intervju som jag insåg att jag ville bli journalist. Genom journalistiken var de flesta dörrar öppna, säger Åsne Seierstad.


Den första artikeln

Artikeln som hon skrev på skrivmaskin såldes för 1000 kronor och blev publicerad i norska Arbeiderbladet. Därefter gav tidningen henne fortsatt förtroende.

– Redaktören sade att det var lättare att lära ut journalistik till en som pratar ryska än att lära ut ryska till en journalist, berättar Åsne Seierstad.


Det vardagliga livet under kriget

Året efter utbröt Tjetjenienkriget och Åsne Seierstad ville se kriget med egna ögon. Hon gick då upp till försvarsministeriet i Moskva och frågade om de hade plats på ett flygplan till Tjetjenien och svaret blev ja. Hon fick flyga med vodkadrickande soldater och officerare och de gav henne en skyddsväst och en hjälm vid ankomsten till Groznyj. Åsne Seierstads första artikel från kriget handlade om hur en kvinna födde ett barn mitt bland krigets fasor av bomber och förstörelse. Åsne Seierstad talar om hur viktigt hon tycker det är att att vardagliga händelser i kriget berättas.

– Jag tycker att Tjetjenernas historia ska berättas. Jag har fått en röst och den når till miljoner människor. Jag måste använda den till något, säger Åsne Seierstad.

Hon bodde under sin tid i Tjetjenien bland ryska soldater, civilbefolkningen och hos gerillan.


Tillbaka till ett annat land

Efter många år av att bevakat andra krigshärdar som Afghanistan och Irak återvänder Åsne Seierstad år 2005 till Tjetjenien. Landet hon kommer till är ett annat land än det hon lämnade för mer än ett decennium sedan. Denna gång var det dock inte lika lätt att komma dit eftersom Åsne Seierstad blev tvungen att korsa gränsen utklädd till tjetjensk kvinna. Väl inne i landet möttes hon av fruktansvärda mänsklighetsövergrepp överallt. Historierna blev anonyma och identiska och hon berättar att det nästan började likna en litterär amnestirapport. En dag träffade Åsne Seierstad den kvinna som sedan 12 år tillbaka driver ett barnhem i Groznyj. Hon är den personen som blev känd som ”Ängeln i Groznyj” i Åsne Seierstads senaste bok.


Det litterära språket

Efter berättelsen om sitt yrke förklarar Åsne Seierstad hur hon arbetar som journalist.

– Jag börjar med att samla in fakta journalistiskt, men skriver sen på ett litterärt sätt. Det journalistiska språket är svårt att beskriva verkligheten med. Det litterära språket är mer levande, mer detaljerat och mer tilltagande, säger Åsne Seierstad.